Foton i album och diabilder i lådor…
Vi har ju som regel hur många album med foton som helst men vi (jag) tar aldrig fram ett album och tittar i albumet nu för tiden. Diabilderna, som säkert många av oss också har mängder av, ligger i sina lådor men inte tar vi någonsin fram projekdtorn och duken för att titta på dem. Känns det igen?
Jag har nu skannat in ALLA våra gamla bilder, över 7000 i antal, och jag kommer lägga ut valda delar här på hemsidan så småningom.
Idag i den digitala världen kan man ha med sig alla eller många bilder, dela med sig av bilder och visa bilder för andra hur lätt som helst på dator eller TV i princip var som helst. Vad som är viktigt nu är att inte glömma göra backup på bilderna nu när det inte längre finns negativ!
Gamla foton
När min mamma gick bort 1989 lovade jag mina syskon att ta hand om det foton som fanns efter henne och att jag någon gång senare i livet skulle se till att alla fick varsin kopia av alla foton.
1989 var inte tekniken sådan att man till ett rimligt pris kunde ordna detta själv men nu är det möjligt. Jag köpte min första skanner 2004 och kunde skanna in både negativ- och positiv film. Underbart!
När jag hade skannat in de familjekort som fanns kvar efter mamma brände jag en CD-skiva till var och en av mina syskon med samtliga bilder på, därmed fick alla vi syskon samtliga foton från tiden då vi var barn.
Nu är jag inne på min tredje skanner och den kan skanna fem remsor negativ eller 16 diabilder åt gången. Den kan också skanna gamla format av negativ – vilket lyft!
Tekniken går framåt och det är underbart!
Jag älskar att fotografera mycket på allt och alla! När jag var liten hade jag en Kodak Instamatik som räckte ganska många år. Min första kamera i den digitala världen blev en HP-kamera med 4.0 Megapixlar. Därefter gav jag och mina barn en Olympus med 10 Megapixlar till Göran när han fyllde 60 år, men där är nog jag som använder den mest … Nu i jul fick jag en egen digitalkamera som jag även kan filma i HD-kvalitet med – Vilken höjdare!
Tänk hur det var förr! Man köpte film – och det var säkrast att ha ett lager i kylskåpet, man lämnade in filmen för framkallning och man visste aldrig hur många kort som blev något att ha… nu är det bara att knäppa för glatta livet. Visst är det underbart!?
