Gå till innehåll

Jag har fått recept på Letrozole som jag ska börja ta i mitten av augusti 2013.

Letrozole innehåller en aktiv substans som heter letrozol. Det tillhör en grupp av läkemedel som kallas aromatashämmare. Det är en hormonell (eller ”endokrin”) behandling mot bröstcancer. Brösttumörers tillväxt stimuleras ofta av det kvinnliga könshormonet östrogen. Letrozole Sandoz minskar mängden östrogen genom att blockera ett enzym (”aromatas”) som deltar i produktionen av östrogen och kan därför stoppa tillväxten hos brösttumörer som behöver östrogen för att växa. Därmed bromsas eller stoppas tillväxt hos tumörceller och deras spridning till andra delar av kroppen.  Källa: FASS

Jag började med tabletterna samma dag som ett av våra barnbarn föddes, den 22/8 och känner att det är lättare att komma ihåg tiden på det viset. Efter två år kommer jag få byta till tamoxifen och ta dem i tre år. 

Tamoxifen används vid bröstcancer.

Vissa tumörer är beroende av hormonet östrogen för sin tillväxt. Tamoxifen Sandoz är en så kallad anti-östrogen som hindrar det naturliga östrogenets verkan. Källa: FASS

När barnbarnet fyller 5 år blir jag friskförklarad.

I augusti 2018 skulle jag sluta ta Tamoxifen men när min onkolog ringde för den årliga kontrollen så berättade han att det kommit nya rön som gör att det blir bättre prognos om jag fortsätter med antihormoner i ytterligare 5 år. Självklart accepterade jag det!

Så nu ska jag ta Tamoxifen i 2 år till och sedan byta tillbaka till Letrozole och ta dem i 3 år. Jag började nu i oktober 2020 med Letrozole och har nu 3 år framför mig innan jag kanske blir friskförklarad.

Har fått kallelse till ett första möte den 1 augusti kl 11.00 på Cancercentrum/Strålningsenheten på Mälarsjukhuset i Eskilstuna. Jag ska vara där den 1 augusti då de ska göra datortomografi, mäta skelettet samt planera tider då jag kommer bli strålad.

Med början ca 15 augusti kommer jag börja min strålbehandling 4-5 dagar per vecka i 4-5 veckor.

31 juli 2013

I morgon åker jag till Cancercentrum på Mälarsjukhuset där jag ska på ett förberedande möte gällande strålningen som ska börja runt den 15:e augusti.

21 augusti 2013

Så där ja,nu har jag varit på Kullbergska sjukhuset i Katrineholm och gjort en bentäthetsmätning.

Bentäthetsmätning görs för att kontrollera min bentäthet före strålning och innan jag börjar äta antihormontabletterna som jag ska börja med snart och äta i fem år. De kommer göra en mätning under behandlingstiden samt en när jag har slutat med behandlingen. Låter klokt eftersom man kan få benskörhet av behandlingarna.

Jag måste ju bara berätta att mitt hår har börjat växa igen och är nu nästan 1 cm långt, snart dags för klippning? Det började växa ca två veckor efter sista cytostatikabehandlingen och har inte vuxit något under de tre veckor som var mellan varje behandling. Så jag undrar: hur kan kroppen veta att det inte blir fler behandlingar, så att det är dags för håret att börja växa?

27 augusti 2013

Hemkommen från Mälarsjukhuset och cancercentrum där jag blev strålad. Det gick så snabbt - det tog totalt 19 minuter att ställa in allt på maskinen samt strålningen. Det finns en underbar stjärnhimmel med lampor uppsatta i taket och det var härligt att ligga och titta på alla stjärnbilder medan maskinen gjorde sitt jobb. Jag kommer strålas 4 dagar per vecka i 6 veckor och sista gången blir den 4/10, snacka om att jag längtar!

3 september 2013

Det här är helt fantastiskt...

Jag fick jätteont i min högra arm och ont i ryggen vid höger skulderblad i förra veckan och ville gå till min naprapat. Det onda sitter på den sida där 30 lymfkörtlar är borttagna. Jag har inte fått lymfödem ännu och det är jag glad över. Naprapaten ville att jag skulle få OK från min onkolog innan han ville ta emot mig. Jag skrev ett brev till min onkolog och ställde frågan om jag kunde gå till min naprapat, lämnade brevet i receptionen på Cancercentrum på onsdagen. Jag blev uppringd av min onkolog redan på fredagen som talade om att hon först ville kontrollera att inte något har hänt i ryggen på grund av eventuell benskörhet. Redan IDAG ska jag på magnetröntgen!!! Är det inte fantastiskt?

4 september 2013

Vad fantastisk sjukvården är där jag bor. Jag var ju på magnetröntgen igår, fick tiden i förrgår och har redan idag fått svar från min onkolog som berättade att mitt diskbråck i nacken har blivit sämre men att det troligtvis inte beror på behandlingarna.

17 september 2013

Idag ska jag strålas för 13:e gången av 24. Det går fantastiskt snabbt med strålningen, på 11 minuter är jag klar inklusive av- och påklädning. Det värsta är tiden det tar att åka till och från sjukhuset, vi har 5.5 mil enkel väg. Jag fick lite ledigt fredag, lördag, söndag samt måndag och det kändes skönt. Nu ä det bara tre veckor kvar av strålningen. Det ska bli så underbart när ALL behandling är över. Ja, nästan all behandling - jag ska ju äta antihormoner i fem år och sen blir jag friskskriven.

26 september 2013

Efter dagens strålning har jag bara 1 gång kvar i morgon samt strålning måndag - fredag i nästa vecka = totalt 6 ggr kvar. Det ska bli sååå skönt när detta är över och jag kan komma ut ur min bubbla som jag har befunnit mig i sedan årets början och börja leva som vanligt igen!

1 oktober 2013

3 dagar med strålning kvar!

2 oktober 2013

2 dagar med strålning kvar. Det ska bli så skönt!

3 oktober 2013

En enda dag med strålning kvar - imorgon! Sen är jag färdigbehandlad. Ska bli så skönt!!!

4 oktober 2013

Nu är äntligen all behandling klar, förutom antihormonerna som jag ska äta i fem år! Tusen TACK till alla er som har stöttat mig under min resa som började med att jag fann en knöl i bröstet i mitten av november 2012.

Efter det har allt gått i en rasande fart med:

  • 2013-01-08 - 1:a kontakt med Bröstmottagningen
  • 2013-01-14 – Undersökning med mammografi, ultraljud och biopsi
  • 2013-01-25 – Fick besked att det var bröstcancer och fick samtidigt datum för operation
  • 2013-02-18 – Operation där de tog bort två knölar i höger bröst samt 30 lymfkörtlar i armhålan
  • 2013-04-03 – Började behandling med cytostatika 3xTaxotere, 3xFEC var 3:e vecka
  • 2013-08-01 – Förberedelser och datortomografi på strålningsmottagningen.  Jag fick tre tatueringar i form av en liten prick på vardera sida och en mitt mellan brösten
  • 2013-08-22 – Började äta antihormoner
  • 2013-08-27 – 1:a omgången strålning av 24
  • 2013-10-04 – Sista omgången av strålning. Jag är glad att den här resan är över nu!

FEC ( Fluorourasil, Epirubicin, Cyklofosfamid)

FEC är ett cytostatikum i droppform som ges till bröstcancerpatienter.

FEC är en kombinationsbehandling av 3 olika sorters cytostatika, Fluorouracil, Epirubicin och Cyklofosfamid. Epirubicin är ett starkt rödfärgat läkemedel, medan de andra 2 preparaten är klara/genomskinliga vätskor.

Behandlingen ges var 3:e vecka, och består av 3 påsar cytostatika som ges var och en för sig, parallellt med Natriumklorid. Cytostatikan ges genom antingen en PVK/"nål" i armen eller genom en subcutan venport/en "dosa" som opererats in under huden. Behandlingstiden är ca 2 timmar.

Inga särskilda förberedelser inför behandlingen behövs.

Biverkningar av FEC-behandling

Biverkningarna av FEC kan vara milda eller av starkare intensitet. Vilka biverkningar just Du kan komma att drabbas av kan man inte veta innan påbörjad behandling, utan det viktiga är att Du rapporterar alla biverkningar/misstänkta biverkningar till din sjuksköterska, för att få bra hjälp att förebygga eller lindra besvär. Generella/vanliga biverkningar är:

  • Trötthet
  • Illamående
  • Håravfall (tillfälligt)
  • Minskat antal blodplättar och blodkroppar
  • Sköra slemhinnor och smakförändringar
  • Halsbränna, sveda i magen
  • Besvär från näsan, stickningar, sveda, nästäppa
  • Infektionssymptom, såsom feber, frossa och ledvärk
  • Torr hud
  • Ökat tårflöde
  • Urinen rödfärgas av cytostatikan


Skulle allvarliga biverkningar, såsom andningspåverkan, överkänslighetsreaktion eller kraftig buksmärta uppstå, skall omgående kontakt tas med akutsjukvården.

Källa: Information från Cancercentrum

Taxotere

Vad är Taxotere?

Taxotere (ett annat namn är docetaxel) är ett cytostatika som tillhör en grupp av cellhämmande läkemedel som kallas taxaner. 

Taxotere har sitt ursprung i barren från en idegransart som heter Taxus Baccata men framställs idag på syntetisk väg.

Taxotere används vid behandling av bröstcancer, lungcancer, prostata-cancer, magsäckscancer och huvud-halscancer.

Hur går behandlingen till?

Innan du startar din behandling med Taxotere kommer dina blodvärden (Hb, vita blodkroppar, blodplättar) samt levervärden att kontrolleras. Vanligen upprepas provtagningen inför varje ny Taxoterebehandling. Behandlingen ges som dropp (infusion) i ett blodkärl och kommer att pågå i ungefär en timme. Behandlingen ges polikliniskt, vilket innebär att du får lämna sjukhuset samma dag som behandlingen genomförts. För att minska risken för

oönskade effekter kommer du, i samband med behandlingen, att få en förebyggande medicinering med kortison. Kortisonet ges vanligen i tablettform dagen före behandlingen, samma dag och dagen efter behandlingen. Om Taxotere ska kombineras med andra läkemedel kan ytterligare förebyggande läkemedel ges. Vanligen ges Taxoterebehandlingen var tredje vecka men avvikelser från detta förekommer ibland. Din läkare kommer att redogöra för dig hur många behandlingar och hur ofta du ska behandlas.

Biverkningar

Taxotere kan i likhet med andra cytostatika medföra vissa biverkningar. Vilka biverkningar och grad av biverkningar är 

mycket individuellt. Det är mycket viktigt att du informerar din doktor eller sjuksköterska om du under eller mellan 

behandlingarna upplever några besvär.

Några av de vanligaste biverkningarna är:

• Minskat antal vita blodkroppar som i sin tur kan leda till ökad risk för infektioner

•  Feber (om du får feber ska du kontakta din läkare/sjuksköterska omgående!)

•  Håravfall (efter avslutad behandling kommer håret oftast tillbaka)

•  Rodnad och svullnad i handflator och under fotsulor vilket kan leda till att huden fjällar

•  Svullnad av händer, fötter, eller ben

•  Viktökning eller viktminskning

•  Domningskänsla, myrkrypningar eller värk i leder eller muskler

•  Trötthet och aptitlöshet

•  Nagelförändringar med pigmentförändringar och ömhet

•  Illamående och diarré

Din sjuksköterska kommer att ge dig mer utförlig information om eventuella biverkningar och vad man kan göra för att lindra dem. Mer information om biverkningar kan du hitta på www.fass.se under rubriken bipacksedel.

Hur går behandlingen till?

Innan du startar din behandling med Taxotere kommer dina blodvärden (Hb, vita blodkroppar, blodplättar) samt levervärden att kontrolleras. Vanligen upprepas provtagningen inför varje ny Taxoterebehandling. Behandlingen ges som dropp (infusion) i ett blodkärl och kommer att pågå i ungefär en timme. Behandlingen ges polikliniskt, vilket innebär att du får lämna sjukhuset samma dag som behandlingen genomförts. För att minska risken för oönskade effekter kommer du, i samband med behandlingen, att få en förebyggande medicinering med kortison. Kortisonet

ges vanligen i tablettform dagen före behandlingen, samma dag och dagen efter behandlingen. Om Taxotere ska kombineras med andra läkemedel kan ytterligare förebyggande läkemedel ges. Vanligen ges Taxoterebehandlingen var tredje vecka men avvikelser från detta förekommer ibland. Din läkare kommer att redogöra för dig hur många ehandlingar och hur ofta du ska behandlas.

Källa: Patientinformation om Taxotere®

Jag har blivit ordinerad cytostatika i sex omgångar var tredje vecka. De tre första omgångarna blir det Taxotere och de tre sista blir det FEC. Läs mer om Taxotere och FEC under respektive flik.

2 april 2013

Det är dagen före behandling med Taxotere och jag har fått följande instruktioner:


Medicinering vid Taxotere/Docetaxelbehandling

Dagen före behandling

Eftermiddag: 16 tabletter (8 mg) Betapred 0.5 mg lösta i lite vatten, senast kl 16:00

Behandlingsdagen

Morgon: 16 tabletter (8 mg) Betapred 0.5 mg lösta i lite vatten (minst 1 timma innan behandlingen)

Eftermiddag: 16 tabletter (8 mg) Betapred 0.5 mg lösta i lite vatten

Dagen efter behandling

Morgon: 16 tabletter (8 mg) Betapred 0.5 mg lösta i lite vatten


Antiemetikaschema nr 1 vid fördröjt illamående

På behandlingsdagen får du ett läkemedel mot illamående av den behandlande sjuksköterskan innan cytostatikabehandlingen påbörjas. Dagen efter behandlingen tar du enligt nedan.

Dag   Stolpiller primperan 20 mg eller Tablett Primperan 10 mg

  1     1 vid behov

  2     1 vid behov

​  3     1 vid behov

​  4     1 vid behov

​  5     1 vid behov

​Du får max ta 60 mg Primeran per dag, dvs 6 st tabletter eller 3 st stolpiller. Om du fortfarande är illamående så kontakta oss.


3 april 2013 - 14:00 i rum M 8

Idag fick jag min första behandling med Taxotere, det tog ca en timme att få det med dropp. Under tiden hade jag kylvantar på mig. Detta för att förhindra att jag ska tappa naglarna. *Det ar väldigt kallt och kylan läckte lite upp över armen, det var ganska obehagligt. Allt gick annars jättebra, fick bara lite högt blodtryck ett tag.

Alla på Onkologkliniken, Mälarsjukhuset var jättebra och informerade mig hela tiden om vad som händer så jag känner mig kolugn och trygg. Jag fick med mig tabletter mot illamående och mot diarré samt Betapred som jag ska ta enligt ett schema inför varje ny behandling med Taxotere (se ovan).

4 april 2013

Har mått bra hela natten och hittills inget illamående. Jag är alldeles röd i ansiktet så det ser ut som att jag har sprungit en mil eller så... jag har också fått tömma magen några gånger, men det gör inget, jag har att ta av...

6 april 2013

I morse vaknade jag med feber... Tog tempen med en muntermometer som också går att använda i armhålan och tempen låg under 38° så det verkade OK. Jag hade fått instruktioner att jag MÅSTE åka till sjukhuset om tempen blev högre än 38°, så jag avvaktade.

Göran åkte till Apoteket och köpte en "riktig" febertermometer eftersom jag fortsatte att må väldigt dåligt och kände mig febrig utan att det visade något på termometern. Med den nya termometern hade jag över 38° och ringde till onkologen. Där rekommenderade sköterskan att jag skulle åka in till akuten. 

10 april 2013

Vi åkte till akuten där vi fick vänta ganska länge eftersom det var fler än jag som var sjuka. Jag var så dålig att jag knappt orkade sitta i väntrummet men vad har man för val? 

När jag väl fick träffa en läkare undersökte han mig noga och därefter tog de prover på mig. Efter ytterligare någon timme kom läkaren tillbaka och talade om att värdet på mina vita blodkroppar hade sjunkit väldigt mycket och att jag i och med det var väldigt infektionskänslig. Läkaren ville egentligen lägga in mig på en avdelning men sa att på grund av infektionsrisken skulle jag må bättre hemma om jag ville det. Jag fick hjälp för att höja värdena och beslöt mig för att åka hem.

16 april 2013

Jag har börjat tappa håret. Varje gång jag drar fingrarna genom håret får jag en stor tuss med hår i handen. Det känns lite konstigt att håret bara lossnar.

24 april 2013 - 13:00 i rum M 8

Fick min andra omgång med Taxotere och det gick bra. Min svägerska körde mig till sjukhuset och underhöll mig hela tiden när jag fick behandlingen.

Jag hade tagit med mig "svettarmband" som jag fick för många år sedan och satte de i kanten vid kylvantarna och det fungerade perfekt! Det läckte inte ut någon kyla och det kändes mycket bättre än första gången. Innan jag gick hem fick jag med mig Neulasta som jag skulle ta i magen ett dygn efter behandlingen för att motverka de vita blodkropparna att dippa som förra gången.

25 april 2013

Jag stod med sprutan med Neulasta och insåg att jag inte klarade av att sticka mig själv i magen så Göran kom till undsättning och hjälpte mig.

27 april 2013

Vaknade med feber igen också denna gång var tempen över 38° ... ringde onkologen och fick en tid för uppföljning.

2 maj 2013

Har nu varit på sjukhuset för en liten check i och med att jag har haft feber i en vecka... ALLT ÄR BRA! Mina värden är bra, ingen infektion och bröstet ser fint ut. Fortsätter som planerat med tredje omgången den 15 maj.

15 maj 2013 - 10:00 i rum M 1

Tredje omgången av Taxotere och jag hade med mig "svettarmbanden" som fungerade lika bra som förra gången. Fick åter igen med mig Neulasta och mer Betapred till nästa gång. Jag fick också information kring den kommande behandlingen med FEC.


Behandling efter cytostatikabehandling FEC

Mot illamående

Dag 1  1 tablett Ondansetron - Zofran 8 mg till natten (behandlingsdagen)

Dag 2  1 tablett Ondansetron - Zofran 8 mg på morgonen

Dag 2-3 -- Dag 6  Vid eventuellt fortsatt illamående

           Tablett Betapred 0.5 mg, 8 tabletter 1-2 gånger dagligen. Betapred kan lösas i en liten mängd vatten.

           eller

           Tablett Primperan 10 mg högst 6 gånger dagligen

           eller

           Stolpiller Primperan 20 mg högst 3 gånger dagligen

Mot magbesvär, sura uppstötningar, sveda i mgen

1 tablett Nexium 40 mg dagligen så länge som besvären håller i sig


16 maj 2013

Idag vågade jag sätta sprutan med Neuolasta själv i magen- Neulasta gör att de vita blodkropparna inte dippar så lågt som de gjorde för mig efter första behandlingen. Jag kunde inte sticka mig själv förra gången så det fick Göran göra. Men nu fixade jag det så det går framåt!

18 maj 2013

Så var det dags igen... igår kom febern! Det är verkligen tredje dagen blues... varje gång vaknade idag med 38° feber och är helt utslagen! Nu vet jag ju hur det är och får göra det bästa av det... VILA!!!


5 juni 2013 - 10:00 i rum M 1

Här ligger jag nu och får min 4:e behandling med Cytostatika. Denna gång och två till blir det med något som kallas FEC och innehåller tre olika preparat. Med FEC behövs inga kylvantar och det var skönt att slippa. Det tog bedydligt mycket längre tid att få FEC med dropp än det tog med Taxotere. Göran och jag pratade och pratade för att få tiden att gå.

26 juni 2013 - 09:30 i rum M 2:1

Min ordinarie sjuksköterska hade semester så jag fick vara i ett annat rum med en annan sköterska. En av gångerna när sköterskan skulle byta mellan de olika dropppåsarna så lyckades hon så in luft i droppet vilket resulterade i att hon blev lite stressad och skyndade sig att åtgärda felet. Det gick ju bra och ingenting hände... 

17 juli 2013 - 09:30 i rum M8

Ska äta lite frukost och sedan åka till Cancercentrum på Mälarsjukhuset i Eskilstuna för min SISTA cytostatikabehandling . SKÖNT!!! Nu har jag lärt mig lite hur jag mår efter behandlingen med FEC, så det blir illamående som sakta avtar- från idag och till om två veckor.

Jag har klarat av att ta sprutan i magen dagen efter behandlingarna. Den 1/8 ska jag tillbaka för att förbereda inför strålningen som börjar omkring 15/8.

Min individuella behandlingsplan:

Genomförd Operation: Sektorresektion + Sentinel node + axillautrymning
Typ av tumör: Invasiv duktal cancer
Storlek på tumören: 21 + 3 mm (2 st)
Spridning i lymfkörtlar: Ja, mikrometastas i en portvaktskörtel
Antal uttagna lymfkörtlar var 30, varav 1 innehöll cancerceller
Malignitetsgrad: III
Hormonkänslig cancertyp: Ja
Östrogen: Ja
Progesteron: Ja
Överuttryck av tillväxtfaktorn HER2: Nej

Rekommenderad tilläggsbehandling
Cytostatika: Ja (docetaxel x 3, FEC x 3)
Antal kurer: 6
Behandlingsintervall: 3v
Herceptinbehandling: Nej
Strålbehandling: Ja 1 behandling/dag, 4-5 dagar/vecka
Antal veckor: 4-5 veckor
Endokrinbehandling (Hormobehandling): Ja Letrozol i 2 år, Tamoxifen i 3 år

Dagen före operation blev det operation tvättning och skrubbning... på morgonen därpå likaså.

Min son Magnus kom till oss kvällen före och ville, precis som min man Göran, följa med mig till sjukhuset. Vid ankomst till sjukhuset operationsdagen gick Magnus och jag först till radiologiska avdelningen där de sprutade in en blåfärgad isotop som skulle hitta den så kallade "portvakten", dvs den lymfkörtel som ska förhindra att cancern sprider sig vidare i lymfsystemet.

Vi mötte upp Göran som hade varit och undersökt sina lungor. Vi gick vidare mot dagoperationsavdelningen, min dotter Therése ringde och jag pratade med henne en stund, sen gick vi in på avdelningen och jag anmälde mig i luckan. Längre än så fick inte Magnus och Göran komma 🙂

När jag kom in blev jag mottagen, fick en nyckel i handen och anvisning på hur jag skulle göra. Jag skulle gå in i ett omklädningsrum där jag skulle lägga alla mina kläder i ett skåp och ta på mig en skjorta och långa strumpor. Därefter skulle jag gå på toaletten och slutligen låsa skåpet innan jag skulle in till min säng.

När jag kom in i "hallen" där det var flera patienter som skulle opereras fick jag ett formulär att fylla i med uppgifter om anhöriga, mediciner, alkoholvanor m.m.

Min opererande läkare, den som jag träffade när jag fick beskedet tog emot mig och vi gick in i ett mindre rum. Läkaren talade igen om hur operationen skulle gå till och ritade en ring och några streck på mitt bröst och frågade om han fick ta kort på bröstet. Fotona skulle användas i utbildningssyfte eftersom den operationsmetod som han skulle utföra var så ny och att det därför inte finns bilder - självklart fick läkaren ta bilder. Läkaren visade mig bilderna så att jag skulle vara säker på att mitt ansikte inte syntes på bilderna. När detta var klart gick vi ut till "hallen" igen.

Strax kom en sköterska och vi gick igenom formuläret och hon satte kanyl i armen sen sa hon: "du kan väl gå..." Absolut, svarade jag sen gick vi - hon rullade sängen och jag gick bakom in till operationssalen.

Där fick jag lägga mig på en brits och de började koppla på olika slangar och sånt. Jag frågade om min stuma kunde påverka något, då ringde de till en läkare som skulle ge operationspersonalen besked. Det tog lite tid innan den läkaren ringde tillbaka så en sköterska ringde igen till den läkaren och sa att de ville operera nu och behövde ett svar... Alla var så gulliga och vi pratade och skojade. Sen minns jag inte mer...

Jag har ett dovt minne av att någon försökte väcka mig men det var trögt. Till slut lyckades en sköterska få mig att sätta mig upp så att jag vaknade till. Jag fick kaffe och macka - det var så GOTT - eftersom jag hade fastat sedan dagen före operation.

Sköterskan ringde mycket riktigt en vecka senare den 23 januari 2013.

Hon berättade inget mer än att de ville att jag skulle komma redan dagen efter, om jag hade möjlighet, då de hade fått ett återbud. Jag skulle då få träffa sköterskan och en kirurg. Så klart att jag hade möjlighet...

Jag förstod direkt...

Åkte till Mälarsjukhuset och var där i god tid. Sköterskan tog emot mig, vi mötte läkaren i korridoren och gick in i ett rum. Läkaren berättade för mig att de hade undersökt knölen och att jag har fått bröstcancer...!

Jag kände mig konstigt nog jättelugn när jag fick beskedet. Jag visste ju redan 🙂 Jag hade också förberett mig länge i och med att jag arbetade inom läkemedelsindustrin i många år och hörde ett och annat. Jag känner mig familjär med olika medicinska begrepp och termer. Jag hade sedan länge funderat klart på hur jag ville göra om jag fick bröstcancer och tvingats ta bort hela bröstet.

Läkaren berättade att knölen var isolerad, belägen precis bredvid bröstvårtan. Läkaren visade mig mammografibilderna och pekade ut cancerknölen. Han berättade också hur operationen skulle gå till med en ny metod där de skulle ta ut en "cylinder" rakt in från bröstvårtan, ta bort det som var sjukt och sedan sy ihop.

När läkaren var klar så gick sköterskan och jag in i ett annat rum där hon först sa: "Du är så lugn". Jag känner mig lugn och trygg, svarade jag. Eftersom jag har arbetat inom läkemedelsbranschen och lärt mig en del samt att jag känner igen det läkaren berättade om så kändes det lugnt och tryggt.

Sköterskan tog fram en tid för operation då kirurgen som jag träffade skulle finnas tillgänglig - tid för operation blev den 18 februari 2013. Jag fick sedan en del information samt en liten necessär. Innan jag gick sa jag: "Jag är glad att jag inte sökte i onödan". Sköterskan svarade "Så får du aldrig tänka och vi finns här..." sen fick jag en kram av henne!

När jag kom ut från sjukhuset ringde jag och berättade för min man, mina barn och en av mina väninnor. Jag kände mig fortfarande lugn och trygg och jag vet att jag är i goda händer!

Jag var i god tid på Bröstmottagningen den 14 januari 2013 för att undersöka den knöl som jag hade hittat i mitt högra bröst. Jag betalade i kassan och såg till att börja samla ihop mina utgifter för att kunna få högkostnadsskydd eftersom jag insåg att det kommer att kosta en del... Jag satte mig i väntrummet...

Sköterskan ropade upp mig och vi gick till ett rum där hon berättade hur hela undersökningen skulle gå till:
1. Sköterskan skulle först undersöka mina bröst genom att klämma på dem.
2. OM sköterskan hittade någon knöl så skulle jag gå vidare för att göra mammografiundersökning.
3. OM mammografin visade något som behövde närmare undersökning skulle jag gå vidare till nästa rum för att göra ultraljudsundersökning.
4. OM ultraljudet visade något skulle den undersökande läkaren ta biopsi som skulle skickas till patolog för analys.
5. Sköterskan skulle ringa redan samma dag med besked.

Jag gick igenom alla kontrollerna i tur och ordning. Sköterskan hittade en knöl, mammografin och ultraljudet visade samma sak, biopsi gjordes med en grov nål för att kunna ge korrekt besked till mig. Det skulle då ta en vecka innan jag fick reda på resultatet. Patolog och läkare skulle sedan konferera för att kunna ge mig ett så korrekt besked som möjligt.

På väg hem i bilen ringde sköterskan och sa att hon hoppades på att jag inte blev besviken eftersom jag inte kunde få något besked samma dag. Hon skulle ringa mig veckan därpå och berätta... hon sa att hon inte ville skicka en kallelse utan ringa.

Jag var redan beredd på att det skulle ta en vecka så jag blev inte alls besviken på dem på Bröstmottagningen - hellre väntar jag och får ett korrekt besked än att få ett besked som kan ändras...

I mitten av november 2012 när jag kom från duschen så såg jag i spegeln att min ena bröstvårta såg ut att vara längre ner än den andra.

Min första tanke var "så där har det aldrig sett ut förut, vad är det för fel..." Jag sträckte upp armarna framför spegeln och såg att det blev en inbuktning i mitt högra bröst!

- Jag visste då att något måste vara fel.
- Jag visste att det inte skulle bli så...
- Jag började undersöka bröstet och kände en knöl.
- Jag ville inte riktig tro på det.
- Jag tänkte att det går nog över...

Vi åkte utomlands i slutet av november, vilket var planerat sedan tidigare, och jag kände knölen fortfarande och tänkte att jag måste kanske få den undersökt. Vi kom hem i början på december efter en härlig semester, sen kom jul & nyår.

I mellandagarna ringde jag till min Vårdcentral för att höra med dem hur jag skulle göra. Jag blev upplyst om jag skulle ringa direkt till Bröstmottagningen på Mälarsjukhuset i Eskilstuna - dit jag tillhör.

Eftersom det var helg så kom jag bara till en telefonsvarare, men pratade in ett meddelande. Jag gick också in på Mina vårdkontakter och skrev några rader om min upptäckt samt att jag hade känt en knöl i samma område några år tidigare, som jag fick undersökt med ultraljud, men då var det bara en hormonknöl.

Den 8 januari var jag på Slottsarkivet för att släktforska på mina anor och telefonen ringde, jag hade ljudet avstängt men kände vibrationerna, och svarade... Det var en sköterska från Bröstmottagningen som ringde...

Sköterskan var mycket vänlig och förklarade vad som skulle hända härnäst. Jag hade konstigt nog fått en kallelse till mammografi eftersom det var dags att kontrollera brösten, vilket jag berättade för sköterskan. Hon talade om att hon skulle ge mig en tidigare tid för undersökning, så jag kunde slänga kallelsen. Jag fick tid för undersökning redan den 14 januari 2013.

Efter släktforskningen åkte jag till min son, sonhustru och mitt äldsta barnbarn för att vara med barnbarnet dagen efter.

ArabicChinese (Simplified)DanishDutchEnglishFinnishFrenchGermanGreekItalianNorwegianPortugueseSpanishSwedish