Äppelbo…
Eftersom jag föddes som oäkta barn så kopplades barnavårdsnämnden in och jag blev placerad i ett fosterhem.
Jag var väldigt liten när jag kom till mina fosterföräldrar i Äppelbo! De gav mig en bra start i livet, det är jag mycket tacksam för!
De tog hand om mig i tron att de skulle få ha mig kvar hos dem. Familjen hade då inga egna barn och hoppades ju att få behålla mig, för att bli deras barn.
I detta hus, tillsammans med Rut och Sven-Olof fick jag en trygg och bra start i livet! Jag tror att det var den absolut viktigaste tiden i mitt liv. Jag är så oerhört tacksam för att jag fick komma till Äppelbo.
Tyvärr blev det inte så att jag fick stanna kvar i Äppelbo!
När jag blev hämtad av min mamma så grät jag, naturligtvis, och min mamma stoppade i mig choklad för att jag skulle vara tyst. Min fostermor och hennes kusin såg detta och tänkte: ”Vad ska denna chokladkaka göra med detta stackars barn?” Chokladen rann utmed mina mungipor och haka…
Den känslan har jag haft i mig i alla år och jag kan fortfarande inte äta chokladkaka, som växer i munnen. Jag har också burit med mig gården i Äppelbo och har känt ett enormt lugn för de kärlek som föräldrarna gav mig.
Hittade familjen i Äppelbo igen…
På min 25-årsdag fick jag ”Lillans bok”, där min mamma samt någon med en annan skrivstil, som jag inte kände igen, hade skrivit om när jag började gå och första orden. I denna bok stod det att jag varit fosterbarn i Äppelbo, vilket jag naturligtvis inte kom ihåg.
Jag skrev flera brev till familjen i Äppelbo men vågade inte skicka breven eftersom jag var rädd hur de skulle reagera, men plötsligt händer det…
En kväll när jag arbetade extra som spritkassörska på King Creole på Kungsgatan 18 i Stockholm och skulle betala ut gaget till orkestern Bortalaget så såg jag på fördelningslistan att en av medlemmarna i bandet bodde i Äppelbo… Jag frågade honom om han ville hjälpa mig genom att ge mina fosterföräldrar mitt namn, adress och telefonnummer. Det gjorde han gärna!
Några dagar senare kom ett brev från Äppelbo och jag läste brevet i badrummet och grät, grät och grät men det var lyckliga tårar. Så efter en del sökande så återförenades jag med familjen i Äppelbo, sommaren 1987, och det var helt underbart! Då fick jag reda på varför jag inte kan äta mjölkchoklad och det är tack vare familjen i Äppelbo.
Vi fick en fin kontakt och de har för alltid en STOR plats i mitt hjärta.
När jag kom in på gården så kände jag i hela min kropp att jag har varit här och här mådde jag bra! Vi fick en fin kontakt och de har för alltid en STOR plats i mitt hjärta.
Jag fick träffa flera i familjen och har sedan dess åkt flera gånger till Äppelbo. När jag åkte från mina fosterföräldrar så grät jag i många många mil, och det var förmodligen sorgen från när jag var liten och skulle tas bort från mina kära fosterföräldrar. Jag grät mindre och mindre för varje gång när jag åkte. En gång såg min fostermamma till att vi var på ett annat ställe när jag skulle åka och då gick det bra, utan gråt.
Mina fosterföräldrar lever inte längre men vi har fått många år och jag fick vara med på bådas begravningar, vilket jag uppskattade stort! Jag har så mycket fina minnen och känslor i mig från Äppelbo och de kommer alltid finnas kvar!
Lidingö
Jag kom tillbaka till min mamma och hennes man, som tagit på sig faderskapet gällande mig. Jag var för liten för att komma ihåg att han var min pappa, när jag kom hem från Äppelbo.
Vi bodde på Lejonvägen 5-7, där vi bodde i 1 rum och kök. Huset revs omkring 1958-1960 eftersom Rådhuset skulle byggas på den platsen.
Mamma, och den som tagit på sig faderskapet för mig, gifte sig 1957 och fick min lillebror i mars 1957 men skilde sig efter några år.
Detta är vad jag har trott…
När jag var 15 år jag fick reda på att jag hade en annan pappa än den som varit min far i hela mitt liv (min styvpappa). När jag var 16 år träffade jag, för första gången, den person som hade tagit på sig faderskapet. Jag kände ingenting när jag träffade honom och tog honom i handen neg och sa hej. Jag har hela tiden känt att han inte var min pappa men träffade senare hans hustru, som jag tyckte mycket om.
2020 fick jag topsa min ”pappa som hade skrivit på faderskapet” och det visade sig att han inte är min far. Han är endast far till min halvbror som föddes 1957.
Rågsved nästa…
Vi flyttade 1960 till förorten Rågsved i Stockholm och bodde på Stövargatan 13, högst upp till höger. Vi bodde i en 3-rumslägenhet och det fanns både badrum och varmvatten – Riktigt lyxigt!
Min mamma och min styvfar gifte sig 1961 och samma år föddes min andra halvbror. 1962 började jag i skolan och 1964 föddes min halvsyster. 1965 blev vi med hund, en Collie vid namn Day Star.
Flyttlasset går till Enskede
Hela familjen, bestående av far och mor med fyra barn, flyttade 1965 till en halvvilla i Gamla Enskede på Krokvägen 14, som vi hyrde av Stockholms stad och hyran var 365:00 per månad. I detta hus hade vi varken varmvatten eller badrum men vi hade en liten tomt och vi hade toalett i källaren. Mamma tyckte det var lyxigt att ha en källare där det fanns snickarbänk. Jag började i 4:e klass i Enskede och gick där till 1970. Vi fick huset renoverat 1971 med toalett i entréplanet och varmvatten.
Träffade mannen i mitt liv…
Den 23 oktober 1973 träffades Göran och jag på ett dansställe som då hette Balders Hage, och låg bakom Skatteskrapan på söder i Stockholm. Göran spelade i orkestern Paul Dennis och jag var där och dansade, vilket jag gjorde nästan alla kvällar i veckan. 🙂
Sundbyberg
Göran bodde på Vegagatan 4 i Sundbyberg i Stockholm, när vi träffades 1973. Hans lägenhet bestod av 1 rum, kök och matplats (som blev sovrum). Jag flyttade till Göran under våren 1974. När vi blev gravida så blev Görans lilla lya för liten och vi flyttade till Hallunda.
Familjen
När vi väntade vårt första barn flyttade vi till, 3 rum och kök, i Hallunda som då var ett nybyggt område i en förort söder om Stockholm… och vi fick barn, köpte radhus och Volvo…
1975 föddes vårt första barn, en flicka. Göran arbetade då som musiker, vilket gjorde att han tyvärr inte kunde vara med när vår dotter föddes.
Göran och jag gifte oss 1977 i Söderhamn. Vår dotter sa till alla i vår familj och till våra vänner: ”Mamma och jag ska gifta oss med pappa”, är inte det alla flickors dröm?
Vi flyttade inom samma gård till en större lägenhet och 1978 föddes vårt andra barn, en son och denna gång var Göran med vid förlossningen.
Vi började känna att det kanske vore bättre för barnen att bo i hus. I december 1980 köpte vi ett radhus i Alby – med sjöutsikt över Albysjön, och några år senare blev det en Volvo kombi…
Min halvsysters flicka föddes 1982 och hon kom att bli som ett av våra barn. Vi tog hand om henne ganska mycket och vi hade funderingar på att eventuellt försöka få adoptera henne. Tyvärr blev det inte så men hon är självklart ett av våra barn.
1985 föddes vår nästa son och vi bodde fortfarande i Alby. Göran var med på förlossningen den gången också.. Jag hade utbildat mig till Barnskötare och arbetade som sådan ända fram till 1994 då jag började studera vidare och började jobba med data…
Köpte stuga på landet
Vi köpte stugan, på Kalkudden i Mariefred, den 15:e oktober 1996.
Jag och min minsta son flyttade till vår stuga och han fick gå om klass nio i Mariefred.
Min son hade blivit rånad tv gånger, inom en månad. Han ville inte vara ute, åka buss eller tunnelbana samt fick inte betyg i nian i Tumba, som gjorde att han inte kunde söka till Gymnasium utan skulle behöva gå på extraundervisning. Jag kände att jag måste rädda min son, så jag ringde till skolan i Mariefred och frågade om han fick gå om nian här. Så blev det och han fick bra betyg samt kom in på gymnasiet.
Senare flyttade Göran också till oss i Mariefred. Vi bor numera permanent här och fick bygglov i maj 2011 för att bygga ut huset samt bygga garage.
Under 2014 beräknas huset vara klart så att vi får plats med våra pyssel samt att hela vår familj och att våra vänner också kan få plats.
Vårt utbyggda hus sommaren 2018!
Huset är inte färdigt men bygglovet är godkänt så nu kan vi hålla på med det sista i vår takt.
Vi börjar bli klara i vardagsrummet och har sedan hela källaren kvar. Sommaren 2018 fick vi klart hela altanen och började med att sätta staket runt.
I vinter kommer vi fortsätta med källaren för att nästa sommar hålla på ute och förhoppningsvis plantera blommor, buskar samt några fruktträd.
Alla fyra barnen har gift sig och funnit sin kärlek! Vår äldsta dotter fick en son 2011 och en dotter 2013. Vår andra dotter fick en son 2003, en dotter 2014 samt en son 2017 och en till son 2019. Vår äldste son fick en son 2009, Vår yngste son fick en dotter 2021, så nu har familjen blivit större.
Göran och jag gifte om oss 2005 efter att ha varit skilda i tre år. Vi fann kärleken igen och det är underbart!
