Besökare:


Totalt:
Denna månad:
Denna vecka:
Idag:
Online:

Beskedet

Sköterskan ringde mycket riktigt en vecka senare den 23 januari 2013.

Hon berättade inget mer än att de ville att jag skulle komma redan dagen efter, om jag hade möjlighet, då de hade fått ett återbud. Jag skulle då få träffa sköterskan och en kirurg. Så klart att jag hade möjlighet...

Jag förstod direkt...

Åkte till Mälarsjukhuset och var där i god tid. Sköterskan tog emot mig, vi mötte läkaren i korridoren och gick in i ett rum. Läkaren berättade för mig att de hade undersökt knölen och att jag har fått bröstcancer...!

Jag kände mig konstigt nog jättelugn när jag fick beskedet. Jag visste ju redan ;-) Jag hade också förberett mig länge i och med att jag arbetade inom läkemedelsindustrin i många år och hörde ett och annat. Jag känner mig familjär med olika medicinska begrepp och termer. Jag hade sedan länge funderat klart på hur jag ville göra om jag fick bröstcancer och tvingats ta bort hela bröstet.

Läkaren berättade att knölen var isolerad, belägen precis bredvid bröstvårtan. Läkaren visade mig mammografibilderna och pekade ut cancerknölen. Han berättade också hur operationen skulle gå till med en ny metod där de skulle ta ut en "cylinder" rakt in från bröstvårtan, ta bort det som var sjukt och sedan sy ihop.

När läkaren var klar så gick sköterskan och jag in i ett annat rum där hon först sa: "Du är så lugn". Jag känner mig lugn och trygg, svarade jag. Eftersom jag har arbetat inom läkemedelsbranschen och lärt mig en del samt att jag känner igen det läkaren berättade om så kändes det lugnt och tryggt.

Sköterskan tog fram en tid för operation då kirurgen som jag träffade skulle finnas tillgänglig - tid för operation blev den 18 februari 2013. Jag fick sedan en del information samt en liten necessär. Innan jag gick sa jag: "Jag är glad att jag inte sökte i onödan". Sköterskan svarade "Så får du aldrig tänka och vi finns här..." sen fick jag en kram av henne!

När jag kom ut från sjukhuset ringde jag och berättade för min man, mina barn och en av mina väninnor. Jag kände mig fortfarande lugn och trygg och jag vet att jag är i goda händer!